Börja träna och tävla i Triathlon
Publicerat: av Sofia BillgerI veckans inlägg berättar Sofia Billger om den allsidiga sporten triathlon och hur det var att ställa upp i Mölndal outdoors träningstävling på Råda säteri. Avslutningsvis ger hon sina bästa tips för dig som vill börja träna denna kombination av simning, löpning och cykling och som kanske funderar på att börja tävla.
Skribent: Sofia Billger
Vad är triathlon?
Triathlon är en fantastisk roligt idrott som ställer olika teknisk, fysiska och viljemässiga krav på utövaren. För att bli riktigt bra krävs det både tillräckligt bra fysik för de olika delarna och rätt mental inställning, men är man bara nyfiken är det en lätt idrott att testa på. Det går ut på att först simma en bestämd sträcka, därefter ta sig ut till bestämd plats för transiton till cykelutstyrsel och springa med sin cykel till startsträckan. Sedan bär det av, cykla fortare än aldrig förr en förutbestämd sträcka och sedan tillbaka till transitonsplatsen för att ta av sig sina cykelskor och hjälm, kränga på sig löparskorna och kuta iväg en förutbestämd sträcka. Nästa gång du kommer tillbaka så är du i mål – du har genomfört ett triathlon.
Den som vinner är den som genomför hela loppet snabbast, kort och gott. För att vinna behöver du vara på hög nivå i alla delmomenten men det finns inget som hindrar dig från att få en okej tid genom att vara en fantastisk löpare och en halvbra simmare. Då cykeldistansen är längst och därför tar längst tid kan man kapa mycket tid där, liksom att man kan tappa mycket tid. Så det kan vara en god idé att bli en hyffsad cyklist och som tur är så har många av oss cyklat sedan vi var små så med lite teknik och finess bör det gå ganska snabbt att bli i alla fall lite duktig. Springa är vi gjorda för så det är egentligen bara att göra. Simningen kan vara lite svår då vi alla inte är lika vattenvana. Allra snabbast är att ta sig fram via crawl, frisim, men om det känns som att man mest sväljer hela sjön så kan man absolut testa på triathlon men simma bröstsim. För som sagt, den är sluttiden som gäller. Det finns olika distanser i triathlon, t.ex. sprint, olympisk, medeldistans, halv Ironman och Ironman. Vissa tävlingar har kortare distanser än sprint, det viktiga är att det är de tre grenarna efter varandra.
Tävlingsdagen
Jag är en riktig tävlingsmänniska, för mig är det en tävling vem som hinner först uppför trapporna – varje gång. Normalt sett tävlar jag i kampsporten ju-jutsu på elitnivå men på grund av skada sedan i våras har jag fått utforska och utmana min fysik på annat håll. Min tränare ska tävla i Ultraman om ett par veckor och några av mina träningskompisar gjorde sina första halva Ironman under sommaren. Därifrån blev jag inspirerad till att själv prova på. Svårigheten är bara att jag inte har den där fina racercykeln och all den utrustningen och jag har inte övat på alla momenten ihop så många gånger att jag kände mig mogen till att anmäla mig sent till något lopp under augusti eller september. Ärligt talat så köpte jag min våtdräkt i juni och tog mina första crawltag i mars – jag är alltså total nybörjare men träningsvan. Min kära sambo blev inspirerad även han så vi hittade en facebookgrupp för en träningstävling i triathlon vid Råda Säteri, gick med i gruppen och anmälde oss till loppet. Han är ännu mer nybörjare än mig, på grund av studier har träningsskorna fått ligga på hyllan ett par år men efter examen var det dags att snöra på sig skorna och ta sig ut i spåret och upp i pullups-stången. Han valde därför att göra den korta varienaten av detta lopp, vilket skulle innebära simning 200 m, cykel 9 km och löpning 2,5 km – en lagom distans tänkte han. Min plan var att köra Triathlon Sprint vilket innebär distanserna simning 750m, cykel 18 km (egentligen 20 km) och 5 km.
Så kom julikvällen då tävlingen gick av stapeln. Vi åkte dit med våra cyklar, vår hejaklack och vår nyfikenhet. När jag skulle skriva i vilka klasser som vi skulle tävla i var min sambo inte med, utan närmare eftertanke fyllde jag i lång distans i hans anmälning. Ojdå… när han fick reda på det syntes paniken i hans ögon och jag skämdes lite grann men sade att jag tror på honom. Sedan taggade vi till och gick till våra platser. Tävlingsledningen gick igenom reglerna och banan och på håll kunde jag se hur utstrålningen i min sambos kropp förändrades. Hans tävlingshorn växte fram.
Tävlingen började i vattnet så vi simmade ut till startlinjen och inväntade signalhornet. Där gick det – tävlingen var igång! Jag spurtade i väg i världens hastighet – aldrig har jag simmat så fort – i kanske 100 meter. När andan kom ikapp sjönk tempot rejält, och sedan var det bara att kriga på i det varma sommarvattnet. Sambon som aldrig simmat crawl simmade bröstsim liksom flera andra, och njöt mest av det varma vattnet. När jag kom upp från vattnet sprang jag till min transitonsplats, tog av mig våtdräkten och på med skorna, upp på cykeln och iväg. Oj, vilken kick! Pulsen var i topp, liksom adrenalinet. Alla små orosmoln kring hög hastighet på cykel fanns inte och det var bara att rulla på – fort skulle det gå! Möte sambon på vägen och utropade hejajubel till varandra. In till transitonsplatsen igen för att lämna cykeln och ut för att springa. Det var de tyngsta 5 kilometrarna i hela mitt liv, bena vägde bly och pulsen var skyhög från början. Som van idrottare nöjt jag, det här var grejer det. 2,5 km tog jag rygg på en kille som cyklat om mig tidigare, mitt mål var att springa om honom precis innan målet. Häll ett jämt tempo, och den blytunga känslan i benen började ge med sig sista kilometern. Nu närmade vi oss mål och sprang i kapp en kille till. Uppför sista backen och med hejarklack drog jag i turboväxel och spurtade förbi dom och in i mål. Vilken lycka, jag hade genomfört mitt första triathlon!
Några minuter senare kom min käre sambo i mål också han, det var bara pannben som tog honom hela vägen in i mål. Stola och glada njöt vi av Råda Säteris berömda ekologiska glass. Här hade vi genomfört ett triathlon sprint, ingen av hade kommit sist och vi hade varken den nyaste eller finaste utrustningen. Jag hade i alla fall en hybrid mellan stadscykel och racer men sambon hade en åt mer MTB-hållet. Ändå så lyckades vi så väl. En sport för alla helt enkelt!
Tips för nybörjaren
Första tipset är att bara göra det! Anmäl dig till närmsta lopp och testa på, det är inte värre än att du får avbryta och gå in i mål. Då hade ändå lyckats, du startade i alla fall – mer än vad du någonsin tidigare gjort. Något vi både hade ont av var att vi hade simglasögon för inomhusbruk så man blev bländad av solen. Skaffa ett par som fungerar utomhus, man vinner mycket på det. Sedan krävs det bara ett par schyssta träningskläder och en väldig massa nyfikenhet på vad som komma skall. Vissa på tävlingen i Råda hade till och med cykelkorg så ha inte för höga krav på din utrustning om det är första gången. Det som räknas första gångerna man gör en tävling är att man genomför det!