Våra konstiga prioriteringar
Publicerat: av Linda Nygren”Jag har inte tid”.
Detta är mångas ursäkt eller förklaring till varför de inte går till gymmet eller på något annat sätt får in träningen i sin vardag. Jag undrar om människor inser hur LITE som faktiskt krävs för att få resultat. Med 30 minuter fysisk aktivitet om dagen har det visat sig att man lever tre till fem år längre än om man är fysiskt inaktiv. Det är ganska många extra timmar. Dessutom drar det med sig en hel del andra positiva effekter, såsom förbättrad koncentration, bättre minne, minskad risk för depression och ångest och ett bra skydd mot många av våra folksjukdomar.
30 minuter varje dag. Mycket kan man ångra att man lägger sin dyrbara tid på, men att ta hand om sig själv och de man älskar mest är troligtvis inte med på den listan.
Jag snubblade över en dikt under en period av hög stress i mitt liv och den gav mig verkligen lite att tänka på. Jag delar med mig av den här och hoppas att den även kan hjälpa er att hitta det viktiga i livet.
Det går genom tiden en säregen fläkt,
en sjukdom som allmänt benämnes jäkt.
Och bannlyst är stunden av ro och av frid.
Man hör bara ständigt: Jag har inte tid.
Du äger kanhända en sjuklig vän,
det sista besöket var länge sen.
Du säger en ursäkt, blir öm och blid,
men tröstar dig med: Jag har inte tid.
Kanske har Du en mor, som är gammal nu,
vars enda ljuspunkt i livet är Du.
Att glömma henne, är Du på glid?
Ditt samvete kvävs med: Jag har inte tid?
Så lever Du livet i stora drag,
hur skall jag hinna allt i dag?
Jäktet förvandlar Ditt liv till en strid.
Din slogan har blivit: Jag har inte tid.
Men när man har levat Ditt antal år.
När döden på tröskeln väntande står.
När man Dig kallar från livets id,
Skall Du då svara: Jag har inte tid …
Torsten Palmkvist