1.jpg (3)

Därför älskar jag löpning

Publicerat: av Sierra De Goldsmith

En fysisk aktivitet, men en mental utmaning. 

Skribent: Sierra de Goldsmith

 

 

Upplevelsen av löpning

Här kommer en lite mer privat redogörelse av hur träningsformen löpning upplevs för just mig som ligger bakom inläggen på bloggen, Sierra de Goldsmith. Kanske kan fler känna igen sig i attraktionen, tillika motståndet som löpningen kan medföra? Eller så kanske du upplever liknande känsla i ett annat sammanhang, där aktiviteten både lockar och är förenat med ångest?

 

En hatkärlek från start

Att springa har aldrig varit enkelt för mig.

Jag började löpträna när jag var omkring 13 år och gick med i en löpargrupp som sprang en gång i veckan i varierad terräng och med olika fokus. Jag minns hur jag redan på morgonen kände ångest och oro för att jag inte skulle orka.

 

 

även när kroppen inte var trött var det som om jag hade en inre, pessimistisk, röst som uppmanade mig att ge upp

 

 

 

Under passet slet jag både fysiskt och mentalt, övriga gruppmedlemmar var vana löpare och minst 10 år äldre än mig. Och även när kroppen inte var trött var det som om jag hade en inre, pessimistisk, röst som uppmanade mig att ge upp.

 

Utmaningen var även källa till lusten

Men det fanns även något som lockade och jag aldrig missade ett pass. Jag kunde inte riktigt hitta orden för det då, men idag vet jag vad det är som är tjusningen med att utsätta mig för något som utmanar mig på så många plan. Det handlar om känslan av att inte ge upp, att utsätta mig för det jobbiga, tråkiga eller svåra och ändå ta mig genom det och få känna att varje sådan situation stärker både kropp och karaktär. 

 

Att springa för prestation

Jag fortsatta att löpträna själv 1-2 gånger per vecka, men utan tydligt mål eller fokus i sikte. Det fortsatte att vara jobbigt, men när jag hade ofrivilliga träningsuppehåll vid sjukdom eller semester märkte jag snabbt hur jag saknade löpningen. Den gav mig någonting som annan träning kunde ge. En känsla av att ha tagit ut mig själv totalt, att inte ha några begränsningar. Jag kom ofta på mig själv att tänka under passen: "om jag klarar det här, hur svårt ska det vara att klara tentan/föreläsningen/presentationen". Att springa gav mig självförtroende som jag kunde ta med mig även in i andra områden i livet. 

2012 bestämde jag mig för att skriva Göteborgsvarvet, en halvmara. Jag hade som längst sprungit en mil och detta enbart vid ett par tillfällen. Men jag började träna för det ett halvår innan och fick hjälp av en PT på Nordic Wellness att lägga upp ett träningsprogram. Jag började även att träna med andra igen, från att ha sprungit som solitär under flera år. 

 

Prestationsångest

Det blev som en slags exponering för mig. Jag utsatte mig för min rädsla (att inte orka) gång på gång på gång och självförtroendet höjdes sakta. Men sedan skedde en förändring. Jag började fokusera mer på tid, tempo och hastighet. Jag använde pulsklocka, GPS och började kartlägga mina pass. Jag blev otroligt besviken om jag inte uppnådde mina mål för träningspassen och jag byggde upp en enorm oro för den största prestation jag någonsin genomfört, Göteborgsvarvet. Jag sprang varvet på en tid jag var nöjd med, och efter det slutade jag springa för prestation. Jag behövde en paus.

 

En nyorientering: löpning som avkoppling

Jag fortsatte springa, men oftast på morgonen (innan min kritiska röst vaknat) med hund och i skogen. Jag tog inte tid och mätte inte distans eller tempo. Jag hittade tillbaka till löplusten igen. Den blev något jag "spädde ut" min andra träning med och som jag gjorde för min hälsa och mitt flås. Prestationen förflyttades till gymmet och jag började istället fokuserar på att bli starkare. I perioder har jag återupptagit tävlandet och deltagit i några lopp, men efter varje prestation har jag återkommit till att använda löningen mer som ett avbrott från annan träning. 

 

Löpningen idag

Det här är ett fokus som håller än idag där styrkan är min primära fokus och den delen av min träning där jag konstant jobbar med progression och att utvecklas. Löpningen kvarstår, men där finns inga tankar på att förbättra mig kontinuerligt, utan snarare at underhålla mitt flås och få min dos av mental utmaning i löpspåret. Jag mår väldigt gott efter ett genomfört löppass. 

Nu har idén väckts på att springa ett lopp igen och att kunna föra in lite prestation i denna del av mitt liv igen, men jag är ambivalent. Kanske är löpning något som, för mig,  ska drivas inifrån och inte av yttre uppsatta mål. Men som vanligt när våren drar igång och jag ser alla omkring mig springa och anmäla sig till massa lopp kan jag inte låta bli att bli sugen... 

Vem vet, kanske ses vi i löpspåret eller på ett lopp i sommar! 

 

Din UPPLEVELSE

Nu är jag nyfiken på hur just DU upplever löpning. Känner du igen dig i min redogörelse eller har du en helt annat bild av löpning? Mejla gärna ptbloggen@nordicwellness.se och berätta. Kanske kan just din berättelse vara med i ett inlägg längre fram som speglar hur träning fyller olika behov för oss beroende på vilka vi är. Självklart publicerar vi ingenting utan ditt godkännande.

 

/Sierra de Goldsmith, leg. dietist, tränare och psykologkandidat 


Bli medlem

Bli medlem direkt på webben,
vi har medlemskap som passar alla!

Läs mer

Provträna

Träna gratis hos oss en vecka, 
upptäck hur, när och var du vill träna! 

 provträna