Det snackas en massa fram och tillbaka om intervall hit och intervall dit, men ÄR det så bra egentligen? Vad säger forskningen i ämnet?

Det råder inte någon brist på varken teorier eller studier i ämnet intervall och det är svårt att veta vad som går att lita på och vad vi ska ta med en nypa salt.
Gällande intervall är det kanske bättre att välja bort de enskilda studierna och undersökningarna, och istället titta mer på de metaanalyser som gjorts. Här slår de ihop resultat från flera olika undersökningar och kommer fram till lite mer "grövre" sanningar och här kan vi i alla fall konstatera att intervall fungerar.

Vi kan också konstatera att när det gäller att förbättra vår kondition är intervaller bättre än kontinuerlig träning - men glöm aldrig att det är den träning som blir AV som fungerar. Tycker man om att springa 5km regelbundet i samma fart och därav faktiskt GÖR detta varannan dag, så är det självklart bättre än att börja med intervaller där man skjuter upp sin träning för att det är tråkigt.
För en nybörjare är det ATT man gör, inte VAD man gör som har betydelse. För en etablerad utövare kan intervall vara den lilla förändring som behövs för ytterligare prestationsökning.

I en av alla metaanalyser som gjorts kom man fram till följande punkter om intervall som jag tycker man kan känna till:

Intervallen ska vara korta

Vilan inte längre än ansträngningstiden

Pausen kortare ju mer vältränad du är

Intensiva intervaller ska inte tränas dagligen, högst 2-3ggr/v

Fördelen jag kan se med intervaller är att ursäkten "tidsbrist" flyger ut genom fönstret.
High Intensity Interval Training, HIIT, är ett av många namn på olika former av intervall. Vid en jämförelse av 2 timmars jämn fart på en cykel och 2-3 minuter av att cykla som om livet stod på spel, visade det sig att båda grupperna hade samma utveckling. Då kan man undra om 2-3 minuter är något man kan avvara 2-3 gånger i veckan.

However - intervall är INTE lätt. Det är långt ifrån behagligt, det är jobbigt psykiskt att köra så jäkla hårt och belastningen på våra knä, höfter, armbågar och övriga leder ökar ju tuffare vi kör.
Förr i tiden bestod våra dagar av vila, vila vila, JAKT, vila, vila, JAKT osv. Vi sparade våra krafter och sen gav vi järnet för att få tag i villebrådet och sen vilade vi igen; kanske är det därför våra kroppar reagerar så positivt på intervall. För vissa är dock effekten av intervall bättre än andras - gör man rätt och ändå inte ser resultat kan detta faktiskt ha med generna att göra. Det viktiga är att OM man väljer att jobba med intervaller ska man vara medveten om både för-och nackdelar och rådfråga en läkare innan man kör igång om man är osäker. Skönt att veta är att man till och med har testat HIIT på hjärtsjuka där det visat sig att detta var mer effektivt än vanlig konditionsträning.

Vi har en mer "laid back" variant och en nyare och mer styrd form av intervall som jag tycker är värda att nämnas förutom det vi sagt hittills:
1930 kom en svensk löptränare på fartlek.
Här behövs inga klockor, och man går efter känsla. Man bestämmer helt enkelt vilket träd man ska spurta till och så kör man. Därefter hittar man ett nytt träd, och ett nytt, och ett nytt. Fruktansvärt enkelt och lätt att göra.

På 90-talet kom Izumi Tabata på "tabatametoden".
Här är intervallerna mycket mer uppstyrda, 20 sekunder av ditt absoluta MAX. På liv och död. Så man spyr.
Därefter har man 10 sekunder av medelprestation, exempelvis lätt jogg. Detta upprepas 8 gånger och en tabata blir då 4 minuter långt. Träningen kan vara över på extremt kort tid OM man är beredd på 4 minuter av rent helvete. :) Är du lite seg i starten finns risken att allt är över innan du kommit igång och då kanske inte tabata är något för dig. Det gäller att hitta den form av intervall som passar dig, precis som det gäller att hitta rätt träningsform för att du ska gilla det du gör.

Som jag sa i början - den träningen som är bra är den som blir av.

Jag önskar er alla en fortsatt skön 1:a advent.
/Linda